Jag älskar dom där människorna som verkligen får en att glömma bort allt det där tråkiga och kan få dig på bra humör bara genom att se på en. Det är dessa människor jag värdesätter högt och det är dom jag älskar mer än vad jag älskar donken. Nej men seriöst dock så är det på grund utav bara en sådan här människa jag kan stå på mina fötter och vid få tillfällen njuta av livet jag tilldelats. 

  Det är hon som jag älskar så jävla mycket som jag skulle göra allt för utan att ens tveka i en sekund. Nu ska jag spendera resten av min kväll och natt med denna underbara människa och njuta av det som om det var den sista dagen i mitt liv. Usch vad jag älskar denna människa.

  Hon har mått så fkn dåligt i sitt liv och orkar fortfarande bry sig om mitt välmående när hon inte ens känner sig lite bra och det är en av de fina egenskaper hon har.

Birdy-Words As Weapons

Asså mornar är så vidriga, att behöva vakna upp och inse att det här är det verkliga livet efter att få drömma om hur bra allt kunde vara. Och sen möta av den där äckliga känslan och veta att alla här hatar dig. Nä, mornar är inte riktigt min grej.

Daniel Skye- All I Want (feat. Cameron Dallas)

Asså vill bara gråta så fkn hååårt. Vill ha lite vodka, några chips, lite mys och kyssar. Sen vill jag somna bredvid han, den där speciella, och sova hela natten tills jag vaknar upp med honom bredvid mig. Men men, det kommer aldrig hända så kan lika gärna sova nu.

Norlie & KKV- Ingen Annan Rör Mig Som Du

Detta är en helt basic blogg som alla andra 14-åringar driver. En lite halvt deprimerande blogg där man berättar hur dåligt man mår och hur man vid sådana korta och ovanliga tillfällen faktiskt mår hyfsat bra och inte känner att man vill ta lite lagom med tabletter och somna in (medveten om hur självmordsbenägen jag låter, ja!). Det här är inte gjort på något sätt att få någon att läsa men den är ett lite lättare sätt att skriva som i en dagbok. 

Så, into the story. Vanlig 14-åring som gått i fyra skolor varav två var det värsta jag upplevt. Mobbning, misshandel, självskadebeteende, ätstörningar, rökning, alkohol, självmordförsök och även kärlek startade i min andra skola. Den var bra till en början och ända fram tills kärleken visade sig, som för otroligt många andra. Han utförde ett slags självskadebeteende som smittade av sig på mig, jag började skära mig på mina underarmar, svälta mig själv, kräkas vid de tillfällen jag faktiskt åt något och började även röka och dricka. Detta vid en ålder runt 11-12. Jag upplevde min kropp som äcklig och mina armar tyckte jag blev mycket vackrare med allt detta blod på.

  Jag gick med långa ärmar för att ingen skulle få syn på vad jag gjorde mot mig själv. Tills min 12-årsdag när en av mina dåvarande bästa killkompisar kommer in i klassrummet och skriker "HAR DU SKÄRT DIG ELLER? FÅR JAG SEEE??" och alla mina kompisar kollar i panik på mig. Och då var min hemlighet ute i hela skolan vilket bara gjorde detta värre. Jag gick ner totalt 10 kilo och jag började utöka området jag skar mig på, jag började på översidan av armarna, på överarmarna, magen, låren, vaderna, min bröstkorg och på mina händer. Det spelade ingen roll om någon såg det nu, alla visste ju redan? Men nä, visar man att man mår dåligt på något sätt, aa då är man en 'attention whore'. Men det brydde jag mig inte överdrivet om utan fortsatte skära mig och blev otroligt mobbad i typ 8 månader tills jag äntligen fick byta skola, som dock var värre. Jag hade INGA vänner och tillbringade mina raster på mobilen vilket gjorde att batteriet tog slut snabbt och jag kunde inte göra något på vägen hem när alla ungar stog och håna mig.

  I alla fall fick jag byta efter ett halvår i den skolan till denna otroliga skola jag går i just nu som jag faktiskt till och med saknar på sommarlovet. Skolan är bra, men killarna går åt helvete. 

  Okej så ibland tycker jag att det här med kärlek är äckligt men ibland kan det vara det finaste man någonsin kan vara med om. Just nu efter att kunna låta bli att skära mig på 1 år och 3 månader faller jag tillbaka i samma gamla spår och har lyckats skära sönder min mage lite sådär lagom mycket. Fuck kärlek alltså. Dessutom börjar mitt liv kännas tunnare och tunnare, det blir mindre och mindre värt lixom. Fundersam över detta med självmord, fungerar det med att ta bort all smärta eller för den bara över den där smärtan till andra?

  Med det sagt säger jag god natt.

Kate McAllister- Another Empty Bottle